Murvell

Att du är så jävla blind.
Jag är så jävla trött på hur du drar över din skit på oss, utan att förstå ditt problem.

Fattar du inte vilka konsekvenser du alltid gett oss och vad fan du har utsatt oss för ?!
Att du kan lura i dig själv att allt skulle vara bra och glömt för att du säger si eller så ?!
Det kommer alltid att följa mig i min vardag, och för att inte tala om i alla dessa förbannade drömmar..
Vad du än säger och påstår så kommer det alltid finnas syner, minnen & rädsla som du skapat.
VAD DU ÄN SÄGER.. det spelar ingen roll...
Du har UTSATT oss för något som du ALDRIG kommer att kunna ta tillbaka.
OBEHAG, det är det sista man ska utsätta sina högsta prioriterande för. Eller ?!
Vad jag ser bakom det, det är tydligen aldrig något du kommer att förstå..
Så vadfan krävs för att du ska få en hum om varför jag HATAR det så förbannat mycket..??
Vill du att vi ska utsätta dig för samma sak ?...
Eller ska vi tala om för dig hur otroligt mycket vi älskar dig för att du ska sluta ??
Eller ska vi sluta älska dig för att vi insett att du aldrig kommer att förstå våran hat ??
"Jag var så lite och det var så länge sen och nu mår du bra... så det har aldrig hänt ?"
Hör du inte ????????
Om vi byter plats, hur jobbigt tyckte du att det var på en skala ?
Hur mycket lovade du dig själv ATT ALDRIG GÖRA DETSAMMA som du blev utsatt för...
bra jobbat ^^

Du har skapat något som du inte kan ta bort, hur mycket jag än vill att du ska radera det för mig.
Du är ju sjuk, du har ett problem !!
Och det kommer du alltid ha, för du har skapat det.
Jag ser att du mår bra nu.. jätte fint hurredu... men tyvärr.. det förändrar inte min syn på det hela..
Du vill verkligen inte se vart problemet ligger... för du skyller ju enbart på att "du mår ju faktist bra nuuu... "
JAHAA?!
Fine, ta det till graven för fan.. hoppas att du då kan vara stolt över din insats ^^
Fortsätt du, och tro att allt är bra
Resten av ditt liv är en lögn om det är den vägen du väljer
Det spelar ju tydligen ingen roll vad jag gör eller säger till dig...
Jag gör ett sista försök här.. sen är det nog dags att gå




Du raderar mig
Det är hur jag känner
När kan du växa upp och skaffa lite empati och förståelse och ta ditt ansvar.
Jag är bara 17 år, och det har följt mig i 5..
Jag har inte äns levt till hälften att mitt fulla liv, och det sitter.
Det ska inte behöva vara så
Är det för mycket begärt ?