Torsdag

Egentligen skulle väll detta inlägg vara helt tomt, för det är fanimej den bästa beskrivningen just nu.

Du, och vem fan tror jag att jag talar till, har gjort mig så jävla illa.
Ändå är du så jävla omtyckt !
Pantad nog att inte äns kunna klämma ur sig en värdig ursäkt, ingenting.
Och du visade percis hur jävla värdig man borde känna sig.
jag är en jävla idiot som låter mig bli påverkad av ditt egocentriska liv.
Men den största idioten är tammefan du.
ÅH !!
Släpp mig, släpp det, släpp allt...


Jag vill säga godnatt...
Jag vill inte bli tilltalad, inte bli ägnad en tanke, inte känna, inte se, inte minnas..
Allt för mycket har lämnad sina spår under 18 år..
Jag vill inte bli rörd igen.
Aldrig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0