Murvell

Förbenade Lösdag. Mår som man förtjänar.
Vissa kallar mig partyhora, men riktigt så mycket tycker jag inte att vi ska ta i.
Festprisse ? Kvällens drottning ? Helgens höjdpunkt ? Partypingla ?
Allt där emellan är accepterat =)
Jag har väll för fan inte made in china stämplat i arslet.
Ost.

Bitterljuv Drummel.
Ibland, när jag använder mig av mitt filosofiska inre, som jag tänkt häva fram nu, så undrar jag ibland vad som gick fel ?
Jag måste nog ha blivit gjort på ett ganska så otroligt unikt recept.
Här om dagen, en kylig morgon, strax innan avfärd till skolan, så kom mor fram till mig, gav mig en sån här besviken mammablick med en liten glimt av undran...
" Mickis... Kan inte du vara liiiite mindre cp? "
Starka ord, haha, hur många har hört sin mor undra något sådant ?
Men tackar som lägger märke till mig =)
Det går nog inte en dag utan att jag får höra att jag är dryg ! hahaha
Ankan brukar utrycka sig " det är ett under att du äns har några kompisar "
Jag förstår inte vad hon kan tänkas syfta på.
En gång sa jag lite kärleksfullt till min bästa vän Ankan :
-Om du var mitt barn, då skulle du heta Buster =)
Min käraste bästa vän Ankan svarade då :
-Ja, om du var mitt barn... DÅ SKULLE DU FAN INTE HA NÅGOT NAMN !!!

Vi tycker om varandra, det märks bara inte så ofta.

Det fanns en period då jag hade samhäll i skolan.
Jag och min lärare, David, hade lite svårt att kommunicera, och där med också ha lite svårt att förstå den andre.
Jag tog tillfälle till akt och frågade David en dag :
- Om jag var ditt barn David, skulle du möjligen ta livet av dig då?
David flackade lite med blicken, muttrade något som skulle föreställa ett nej, (läs Ja), vände sig om mot tavlan, och fortsatte skriva.

Jag är energisk, vill stå i centrum, envis, sprallig, hett humör, utför en mängd psykodeliska ljud, är en dålig förlorare, gillar att gilla, omtänksam med en smula egoism, en bra vän, omtyckt med en smula hatad, iderik, vinnarskalle, dålig på att be om ursäkt, galen, kämpe, körd, glad, ledartyp, rapp i käften.... jaaa, allt detta och massa till får plats i mig,
Men något som jag inte är, Det är då fan guds barn.




Gud är inte på min sida alla gånger, jag får klara mig själv helt enkelt.
Ibland lyckas jag, ibland inte. Ibland får jag vad jag vill, och ibland inte.
I ett antal veckor, månader... så jag har krigat för en sak, och bara en sak.
Igår kom provsvaren så att säga, och jag hade misslyckats.
Det sved, för jag vet, att hade jag vunnit, så hade jag kunnat värma hela världen med min lycka, för jag vet att jag hade kunnat ge så mycket. För första gången på väldigt länge hade jag ett så starkt mål, och jag accepterade inget annat än att vinna detta.
Jag tog tyvärr inte hem trofén.
Jag hoppas innerligt att detta kommer att tas upp igen när tiden har gått sina steg i rätt riktning, ungefär som olympiaden, var fjärde år.
Så om några år, kanske det tas upp igen, och jag kan få ta hem trofen.
Med lite tid, så löser sig allt.
Tillochmed känslor.
Ibland går det åt helvette, ibland gör man sitt bästa men når inte ända fram, och ibland står man som vinnare trots att man kom sist. Ibland har man hela världen på sin sida.
Jag vill ha dig på min sida, nån gång.