FACK

Det enda jag gör, eller vill göra, när jag sätter mig här för att skriva
Är att jag vill klaga..
Mer än så borde jag väll kunna komma med, än klagomål ?
Klaga på mitt illamående, klaga på lärare och dess finurliga idéer, klaga på vad jag orkar och inte, klaga över pengar, klaga på familjen eller något annat som kretsar runt mig och mitt finska humör...
Det är tammefan lättare att finna ord till något negativt än något possitivt.

Jag är ju bäst på att få folk att skratta och underhålla...
Vart tog jag vägen ..?
Nästa gång jag skaffar & daskar upp ett inlägg här så ska det underhålla, och inget annat..
Jag ska dricka kaffe och vara glad, leva i nuet och acceptera motgångar...
Oj sån poet man blev...
^^ iiiiiiiiiiiihh !!!

Upp och nicka, sockerdricka !
Kuken ballen, arosvallen !

----

På gymmet idag så satt jag och Anken och diskuterade lite..
Vi pratade väll lite ytligt om livet..
Om man tycker att en person är jobbig eller krävande på något vis så finns det ju alltid möjligheten att ta en paus från denna där.
Men, om man nu skulle stöta på problemet då man är så fruktansvärt trött på sig själv..
vad gör man dådå ?...
det är ju inte så att man uppfunnit ett vis att ta en "paus" från sig själv...
andra kan pausa mig, men jag kan inte pausa mig själv ..?
Det är faktist jälvigt orättvist om man ser det så..
Jag tycker ju om mig själv, men visst önskar man sig väll en paus emellan åt, precis som från andra..

Jag vet att jag säkert låter jääte deprimerad över mig själv och livet nu men det är inte riktigt mitt budskap..
Jag är en liten filosofare, och jag vill gärna hitta svar i sånt som inte går..
fråga inte varför..
ungefär som att säga " jag tycker om att gå in i väggen"
hmm.. väldigt unik eller bara korkad ?... ja det kan man ju alltid få fundera på..
men vad jag är och inte är, det har jag iallafall redan svar på.. oftast (A)


Idag lärde jag mig att om man har en stark känsla så ska man leva ut till den så länge man bara kan..
Man ska njuta av den känslan medan man ändå äger den, för man vet aldrig riktigt när den kommer nästa gång..
Även om man inte kan sätta ord på den känslan så är det en del av mig..
jag vet inte om jag är kär, eller var jag ska börja..
men det är min känsla iallafall...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0