Murvell

Jag står inte ut längre, att vakna med en känsla i magen som bara skriker att något är såååå feel !
Alla val är så många, även alla krav.
Jag kommer inte undan dom..
" du måste sluta fly, ta tag i saker"
Jag oooooorkar inte ta tag i saker, låt mig va, låt mig vandra i min bubbla då,
Det får bli mitt problem..
Ibland så är tanken så jääkla skön att alla bara skulle glömma bort en för en liten stund så man kunda få vara ifred från ALLT.
Ingen visste vem jag var, ingen lade märke till mig,
Jag vill bara va.
Jag vet att man inte kan få allt man vill ha, men kan man tänka sig att få nångting ?!
Alltså jag är så jävla frustrerad, men jag vet inte äns på vad !
Jag blir galen på min vardag, galen på min omgivning och allt den har att komma med..
Är det ngn som äns förstår min känsla, för jag fattar tammefan ingeting

Man kanske inte behöver söka en lösning på allt, jag vill då iallfall inte ha någon lösning.
Varför kan man bara inte finna sig i allt som det ÄR, vafaaan ska man alltid springa och sträva efter någonting mer.
Jag blir galen på mig själv, jag är en riktigt mupp.

Hur mycketr jag än kladdar ner här så känns det inte som om jag blir nå klokare, och ni som läser lär ju inte förstå ett skit av vad mitt syfte är.
Jag har inget syfte, jag vill bara slippa sträva, slippa krav, blir helt fri.
Fri från vad ?...
Fan vet jag, ALLT !

Det ska inte vara lätt å va människa



Just because I rock, doesn´t meen I´m made of stone.