Murvell

Förra veckan gick riktigt snabbt ! Denna vecka har fortsatt i samma spår.
Dagarna går ju fortare när man ser fram emot nästa kanske.
Jag trivs kanonbra på apu:n ! Och nej, jag har inte fått något rum ännu !
Men det är faktiskt ett rum ledigt ;P
Men jag avstår gärna. Jag flyttar hellre till ett ställe som tilltalar mig lite mer i framtiden. En aning närmre centrum också.
Nu har jag slagit på stort ! Jag har cyklat dit  några dagar nu ! Kanon ! Snacka om att jobba på gäddet !!
Och det ska jag fortsätta med sålänge jag har tillgång till Ewas eller någon annan redig cykel och sålänge det inte förekommer massa storm och snö.
Idag är jag så fruktansvärt trött. Det är ganska kämpigt att vara där till halv 10 på kvällen (för tillfället utan tv också, katastrof) cykla hem på ca 30 minuter, och sedan sova som en röv under natten som jag fått för mig att göra nu ett tag, dvs vakna flera gånger under natten, slutligen stiga upp till alarmet kl 6 och cykla till lillhärad för att vara där kl 7.

Så en pissig onsdag, vad säger man om det,
Det är inte denna onsdag som är pissig och det vet jag! Jag är bara innerst inne fylld med massa agg mot världens fjärt som kanske inte ens egentligen är en fjärt utan det är kanske jag som är så paranoid och misstroende mot allt och alla som ska ta eett steg för nära.
Men när jag vet att  det sperlar ingen roll om hur när och var,
Jag har svårt med det där sista närmande steget,  så ändå har jag ställt upp grindarna för det...
Kan man vara mer korkad än så och åter igen bli sådär fjantigt pirrig och säga för sig själv att "händer det så händer det, life goes on."
Jag vet ju att det är inte så jag funkar.. det är inte så jag handskas med motgångar. Varför ska jag spela tuffare än vad jag är ?!
Jag är ju tammetusan en apkänslig liten fjant som inte alls kan försvara sig mot känslor kopplat till en annan människa.
Har jag inte lärt mig det ännu ?! Hur många gånger till ska man förneka för sig själv att det kanske ska gå lättare med denna eller si och så med den 3:dje.
Jag är ju en fantast på att förneka saker för mig själv.
" det är nog inte så, det är bara som det låter "
"det är nog bara jag som fjantar mig, han är den bästa jag mött"
Så står jag och rabblar och rabblar om olika saker för mig själv, be för att jag är fjanten och den tilltalade är nr one.
Vad är det som säger det ?! Paranoid AB.
Jag tror hemskt om alla,  att alla har något hemskt som de sitter och döljer, så försöker jag knuffa undan det och intala mig vilken tönt jag är och vilket psyko jag framstår som om mina tankar skulle tala högt.. Men så kommer det tillbaka och så står jag och krigar med två små djävuls Michaelor på varsin axel som försöker få mig på deras arument.


Ja, jag kanske behöver ett fucking home på min apu.
Men är det så jävla konstigt egentligen att man inte har en gnutta förtroende eller tillit att dela med sig av med alla ruttna motgångar.
Så hanterar jag det. Men ibland brister det.
Det gjorde det för dig.
Och nu är jag paanoid för inget som jag inte ens ska egna mig en tanke åt för det finns inget att tänka på eller om.
Vad håller jag på med. Vad har du gjort med mig.
Jag hade en mur.
fan.
Jag hatar att dela med mig , jag hatar det, men jag kan inte prata, hur mycket lättare är det inte att bara låta fingrarna gå i hundraåtti över tanjenterna och knappra ner massa skit här som ändå kommer vara som bortblåst imorgon ?!
Jag byggde upp den där jävla muren, och den var tammefan större än någonsin, och jag trode jag skulle klara av en liten ingång.
Min lilla lilla ingång blev till en fet jävla port, och det inte tack vare mig..
När porten var accepterad trots massor med varningsflaggor i ögonvrån, då var det dags att lämna porten för att bli igentäppt.
Vem sa att jag hade redskap till det ?!
Vem sa något alls..
Du