Kämpa ?
2007-05-01 så skrev min syster ett inlägg.
Det är alltså mer än ett år sen.
Jag skulle bara vilja ta upp det här inlägget idag.
kämpa?
det här inlägget är ägnat en, endast en person. en person som står mej nära. en person som alltid har funnits vid min sida. alltid.
jag är en fighter. jag lägger inte ner för att jag inte orkar. jag lägger inte ner för att det känns tungt och jobbigt. jag kämpar. jag kämpar tills allt blir bra. det spelar ingen roll vad som krävs, jag ger mej inte. vad jag inte har förstått tidigare är att jag inte kan kämpa åt andra. jag kan bara strida åt mej själv. mitt liv. hur mycket jag än vill att andra ska må bra så kan jag inte kämpa åt dom. jag kan bara erbjuda min hjälp. jag kan bara sträcka ut min hand. väljer du att inte ta den. fine.
du har hur många händer som helst runt dej. händer som finns där för att hjälpa dej. händer som finns där för att dra dej upp när du är där nere. men du vill inte. du säger att du kan resa dej upp själv. du säger att du står upp ibland. att allt är bra. men för mej ligger du där nere. nere på botten. för jag ser det. jag känner dej. och det gör ont. jätteont.
nu finns det bara några händer kvar. händer som vill hjälpa dej. men dom blir bara färre och färre. du orkar inte- men vi ska orka. väljer du att inte sträcka dej nu kommer det snart att vara för sent. då kommer det inte att finnas någon hand kvar. ingen.
men det finns en sak som du måste förstå. en sak som vi runt omkring dej har förstått för länge sen. en sak som du vägrar att inse. för du tycker att det är bättre att skylla på annat. men det går inte längre. du kan inte skylla på andra saker mer. för det finns inga saker kvar att skylla på. det enda du måste göra är att förstå. förstå det vi andra redan vet.
jag har under flera års tid byggt upp en vägg. en stenmur. en stenmur av förtroende, hopp och tilltro. men du förstör den. du spänger den i bitar och jag tvingas bygga upp den igen. jag tvingas bygga upp en trasig vägg. och den blir svagare för varje gång. när jag äntligen byggt upp den igen förstör du den. bitarna blir mindre och det blir svårare att göra en vägg. nu är bitarna så små att det inte går att bygga upp väggen igen. väggen är borta. för länge sen.
det här inlägget är ägnat en, endast en person. en person som står mej nära. en person som alltid har funnits vid min sida. alltid. nu vet jag inte längre.
det är upp till dej nu.
