Murvell

Ja, igår åkte jag ut till Tumbo för att rida med Didi.
Jag tog den ståtliga travaren Darko
Didi tog sin nya fina islänning
Och Erika (didis vän) tog Didis andra islänning Colur.
Allt gick bra till en början.
Darko som jag red var lika pigg som vanligt, mest eftersom att han stått i en vecka nu. Så han var lagom glad på att få komma ut och ridas.
Vi red en bra bit i mörkret, tack och lov hade Erika en pannlampa på sig.
När vi hade vänt för att rida hemmåt igen så lyckas jag tappa stigbygeln, och eftersom tempot inte var särskillt långsamt direkt så tappar jag balansen och lägger mig över Darkos hals för att komma upp igen, men Darko förståg inte nå vad jag pysslade med där uppe på hans rygg, så han skuttar åt sidan, vilket resulterar att jag hamnar på backen... Aj aj.
Jag landar med ansiktet före och slår i högerhanden och vänsterknät.
Jag hinner inte mer än att titta upp så är Darko borta.
Han la alltså bena på ryggen för att på 2 röda vara hemma i stallet.
Tack och lov hade han reflexer på sig, tänk om han hade mött en bil i mörkret ?!
Man har ju sett vad en älg och bil blivit av i trafikolyckor..
Tänk dig då en stor Travhäst i skenande fart..

Idag känner jag klart och tydligen vart jag smällt i.
Min högerhand är smått ur funktion, inget är av, men jag misstänker starkt en spricka eller så.
Vänster knät är lite uppslaget, och jag har nog sträckt till ryggen i fallet. Känns som ryggskott ungefär, mildare förstårs.

Ja.. det var det det :P
Men tack och lov var ju ingen större skada skedd.
Man blir ju livrädd, speciellt för att det inte ens är min häst, man känner sig ju ansvarig.
Trots att det kan hända vem som helst.

Ne adjos !!

Om några timmar kommer alla falukorvar till västerås för att ha den årliga kusinträffen !!
Jääävlar vad skoj det ska bli !!
Ingen åsa.. Du kommer vara där. <3 I allas tankar.